Att cykla har varit det bästa sättet hittills jag rest på. Det ger så mycket mer. Istället för att bara se omgivningen känner man den. Omgivningen, miljön och stunden.  Jag har tagit in så mycket mer med sinnen. Dofter, luften, vinden hur naturen pratar och smakar. Känslan efter att vara helt slut efter backar med total motvind och alltid finna balansen med att pusha framåt. Det är inte bara balansen på en stegrande cykel utan också om inte mest, sinnet som ibland kan dundra iväg.

Alla skratt och tårar. Fått höra naturen sjunga glatt men också ropa högt på desperat hjälp.
Längst gator och i diken ligger skräp och plast i alla former.  På åkrarna ligger skräp, som kan skada och döda djuret inifrån om den får i sig det i fodret.
Djur instängda i hagar utan skugga eller skydd. Kalvar som skriker för att dem tagit ifrån deras mammor inom ett dygn efter födseln, för att vi ska få hennes mjölk.
Dammar och vattendrag som liknar en kemisk soppa.
Landsbygden är inte lika med biologisk mångfald på många av ställen vi cyklat genom, den känns tom och enformig. 
Men den finns än kvar bortom agrikulturen och pengaindustrin. Och den kommer återställas.

Moder jord är i akut behov av hjälp. Eller kanske snarare vi måste låta henne sätta sig själv i rätt balans igen. Människan manipulerar den vackra organism till vansinne.
Pengar, makt, konsumtion, människan ville bara ha mer, vi känner att det skiftar. Vi kan inte bara se vad som händer här nere utan vad som sker ovanför oss. Hela jorden är i extrema väderförhållanden och det händer grejer.
En piss i havet är inte en fis i rymden, övergöda  hav och konstiga moln målar himlen med extrem hetta världen över. Inte bara Sverige brinner. Södra Europa når upp mot 50 grader i veckan? Elnät utslagna i Japan, Sydkorea och kina och infrastruktur som tagit skada av extrem regn.  Jordbävningar i Iran, sandstormar. I Australien där det är vinter är floderna uttorkade.

Världen är upp och ned.
Jorden behöver fler healers och inte fler dealers.

Jag förstår varför.

Lämna ett svar